Sommaren och mycket annat.

...nu e den slut. Ikväll slutade sommaren klockan 21. Allsång på Skansen, allsången från Sveriges finaste stad. När de sjunger "Stockholm i mitt hjärta" då ryser jag till. Det är sommar.

Förr när man var liten så började sommaren runt nationaldagen, då var det nämligen dags för sommarlov. Det var tider det. Tider när man var en oskyldig liten lintott hemma i Norrtälje. Nu får man vänta i 48 veckor om året för att få 4 veckors ledigt.
Tiderna, det är lite av det där med verkligheten och fantasin. De springer fort förbi allt du önskat och allt du drömt om. Man får vara glad att man hinner med.
Jag hann med, hann med det jag drömde om som pojke. Jag fick en fru och två söner. Och inte behövde jag jobba så mycket för att hon skulle bli min heller ;) Fem minuter på ett fik på universitetet och en resa med taksvit i Paris. Sen var det kirrat.
Fick och fick som jag drömt om, jag vet inte riktigt. Blev ju ett sånt där skillsmässo barn. En sån där som inte riktigt visste vart man skulle höra hemma.

Alla barn, alla de där små oskyldiga söta flickor o pojkar som är vår framtid de fantiserar om att få växa upp och få uppleva, kanske arbeta med det där som man tecknar av och hänger på kylskåpet. Det gjorde även jag, men jag tillåter mig själv att drömma och fantisera om min teckning ännu i dag. Snart tretti år gammal och två barnsfar. Dock har jag slutat tecknat. Men så fort jag blundar så ser jag. Sjökapten Robert som styr sin finlandsfärja genom hembygdens skärgård ut mot det öppna vilda Ålands havet. Havet som min själ vilar i. Havet som ger mig min trygghet att våga vara den jag är.

Denna "sista" sommardag har vi börjat lite mera på riktigt med Noels rum. Han får ett litet, men med mycket kärlek. Å gnabb så klart. Tror du på riktigt att min älskade fru å jag kan göra något utan att gnabbas lite. Ha! Jo våra pojkar ;)

Nu ska jag tillbaka till min verklighet. Dricka upp mitt glas med vin och ta min son upp till vaggan och stoppa om honom för en god natts sömn, hoppas jag.

///////